|
Om
författaren
Efter 28 år som
journalist har jag övergått till informationssektorn, med huvudvikt
på arbete med utvecklings- och fattigdomsfrågor och mänskliga rättigheter.
Som utrikesjournalist specialiserade jag mig tidigt på
utvecklingsproblematik och skrev mängder av reportage om politik,
näringsliv, jordbruk och fattigdom i tredje världen. Från slutet av
1980-talet följde jag närgånget det demokratiska genombrottet i
Östeuropa Under sex år på 1980-talet var jag Dagens Nyheters
korrespondent i Danmark och från slutet av 1980-talet följde jag på
nära håll det demokratiska genombrottet i Östeuropa, vilket ledde
till att jag 1993 utsågs till att vara DN:s korrespondent på Balkan
och i Centraleuropa.
Som reporter och
korrespondent i Östeuropa och på Balkan fick jag uppleva och skildra
många dramatiska och historiska händelser. Jag var vid gränsen
mellan Öst- och Västtyskland den 8 oktober 1989 när de första slitna
Trabant-bilarna släpptes genom gränsen till friheten i Väst och jag
såg och hörde Vaclav Havel tala till en halv miljon jublande Pragbor
i november samma år, när sammetsrevolutionen hade sopat bort
kommuniststyret i Tjeckoslovakien. I Timisoara i Rumänien den 22
december 1989 var jag vittne till hur tusentals människor firade
diktatorn Ceausescus fall samma dag. Under krigen på Balkan på
1990-talet körde jag själv tiotals gånger över Igman-berget in till
den belägrade bosniska huvudstaden Sarajevo. Jag upplevde och
beskrev flyktinglägrens elände och massgravarnas tragik, intervjuade
skrävlande krigsförbrytare och bortglömda hjältar.
Huvuddelen av min bevakning av Balkan ägnades de jugoslaviska
upplösningskrigen och särskilt kriget i Bosnien. Jag gjorde ca tio
resor årligen till Balkan och Centraleuropa, med regelbundna besök i
det belägrade Sarajevo.
En väsentlig
del av min rapportering från Balkan bestod av större reportage på DN:s featureavdelningar. Från
1994 ägnade jag mycket av min
rapportering åt krigsförbrytarfrågorna och den nyinrättade krigsförbrytartribunalen för det tidigare Jugoslavien i Haag.
Från 1998 rapporterade jag regelbundet om arbetet med att upprätta världens första permanenta domstol
för krigsförbrytelser,
International Criminal
Court ,
Internationella brottmålsdomstolen.
År
1999 var jag tjänstledig från Dagens Nyheter för att arbeta som
presstalesman vid ett regionalkontor för OHR
,
The Office of the High
Representative, den internationella myndighet som leder det civila
fredsarbetet i Bosnien. På
hösten 2002 fick jag tillsammans med
filmaren Bengt Nilsson
ett
uppdrag av
Dokument
utifrån
i Sveriges Television
att producera dokumentärfilmen Laglös
fred
om Bosniens ostraffade krigsförbrytare. Filmen fick stor
uppmärksamhet i medierna när den visades i SVT1 den 6
februari 2003.
Mellan 2004 och 2007
var jag informationschef (Public Information Adviser) i åklagarens kansli i
Internationella brottmålsdomstolen i Haag där jag rapporterade
direkt till biträdande åklagaren Serge Brammertz. Som ende svensk på
en professionell tjänst i den nya domstolen byggde jag upp åklagarkansliets
informationsenhet och följde på nära håll de första rättsfallen mot
krigsförbrytare i Uganda, Sudan och Demokratiska Republiken Kongo.
(Klicka nedan för att
se en kort presentation på Qwiki.com.)
Jag har ofta medverkat
i tidskrifter som
Moderna
Tider , Bang och Internationella Studier
med artiklar om
Balkan och krigsförbrytarfrågorna. Jag
har också regelbundet deltagit i kurser, konferenser och
seminarier
som moderator eller med föredrag och debattinlägg om Balkan och
krigsförbrytarfrågorna, eller med expertkommentarer i radio och tv.
Jag har också ofta skrivit om den komplicerade försoningsproblematiken
på västra Balkan och var inbjuden som expert för att tala vid
regeringens konferens om
Truth, Justice and
Reconciliation
i april 2002. Boken "Om ondskan i vår tid" har fått
omfattande publicitet och mycket goda
recensioner .
Jag har fått flera priser och stipendier för mitt arbete. I april
2004 tilldelades jag det prestigefyllda
Eldh-Ekblads fredspris
av Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och år 2002 belönades min
bok med ett stipendium på 75 000
kronor ur Författarnas fotokopieringsfond.

Upp

|