Spelemannen går till psykoanalytikern

Spelemannen kommer till psykoanalytikern. Psykoanalytikern ber spelemannen berätta om sin barndom. Så håller de på i ett års tid, och spelemannen betalar alla sina löningar och alla sina besparingar och lånar 50000 riksdaler av sin mamma för att ha råd med den dyra psykoanalysen.    Efter ett års daglig analys kommer de fram till ett tillfälle där spelemannen som barn ville leka med grannflickan, men inte fick därför att hennes föräldrar ansåg att hon var för fin för honom.    "Aha", säger psykoanalytikern. "Det är den barndomsupplevelsen som du återupplever, och som får dig att absolut vilja ha prinsessan Ismalda. Nu när du vet orsaken, kan du handla på ett rationellt sätt och inte låta dig styras av barndomsupplevelserna."    Vad skall spelemannen dra för slutsats av de nya kunskaperna om sig själv?: Acceptera sitt öde och glömma prinsessan Ismalda. Hitta en annan flicka istället för prinsessan Ismalda. Lära sig att hans misslyckande beror på hans egen rädsla för att misslyckas. Fortsätta ett år till med psykoanalys för ytterliggare 100 000 riksdaler.

Har du något annat förslag?    Gå tillbaka till sagans början.