(Efter ett förslag från Christina Krogh) Hos psykoanalytikern inser spelemannen att det är hans egen rädsla för att misslyckas, som gör att han inte kan få prinsessan. Han börjar åter spela glada melodier, och sjunger sånger fyllda av hans längtan efter prisessan. Kungen får höra om spelemannens sånger, och skickar slottsgardet att häkta honom för hans otillbörliga sånger. Spelemannen rymmer genom fönstret på baksidan av krogen och gömmer sig uppe i bergen. Han inser att det inte räcker med att tro på sig själv för att lyckas, inte om man vill ha prinsessan och är en fattig speleman. Han försjunker åter i självömkan, återvärder till staden och börjar spela sorgliga melodier igen.

Vad hände sedan    
Har du något annat förslag?    Gå tillbaka till sagans början.