Tyvärr är spelemannen inte snäll längre, nu när han har blivit kejsare. Makten korrumperar honom, och han sjunker så lågt att han låter upprätta ett kejserligt harem med sjuhundra sköna unga damer. Prinsessan Ismalda blir en av de sjuhundra sexslavarna. Resten av sitt liv får hon tillbringa i förnedrande fångenskap. Ungefär en gång om året låter spelemannen hämta upp henne för att roa sig kejserligt med henne. Dessa enstaka stunder borde kanske vara de lyckligaste i hennes liv, men själv känner hon det inte så. Hon avskyr spelemannen mer än någonsin och drömmer ända till sin död om en statskupp, där kejsar Spelemannen dör och hon själv och hennes olyckssystrar befrias.     En vacker dag kommer statskuppen, men då är det redan för sent, ty då har både Ismalda och spelemannen hunnit dö av ålderdom. Snyft! Buhuuu...

Gillar du inte slutet? Börja om! Föreslå ändring! Läsa mer av samma författare!