Publicerad 23 oktober 2000 

Med valfusk och terror försökte Slobodan Milosevic i september 2000 fixa ett omval till posten som Jugoslaviens president.

Av Christian Palme

ISKYLA, MAKTHUNGER, okänslighet för mänskligt lidande, krig och katastrof - Slobodan Milosevic är Europas största levande politiska gåta. Igen och igen har han drivit sitt serbiska folk till krig som slutat i djupa nederlag, i Kroatien, Bosnien, Kosovo. Det land som en gång var Jugoslavien är sönderbrutet i småstater och Serbien är en utfattig paria, ett svart hål av diktatur och elände bland Östeuropas nya framgångsländer.

Mer än någon annan levande människa bär Slobodan Milosevic personligt ansvar för ett decennium av krig och elände på västra Balkan. Han är "The Butcher of the Balkans", mannen som gjorde folkfördrivning till ett krigsmål i sig. Han har tiotusentals människors blod på sina händer, men tycks inte ångra någonting. Envist klamrar han sig fast vid makten. På något sätt, med öppet valfusk eller kanske en statskupp, är det inte omöjligt att han kommer att överleva också morgondagens presidentval i rest-Jugoslavien, trots att alla opinionsmätningar säger att hans tid är förbi.

Som barn till en misslyckad präst i småstaden Pozarevac klättrade "lille Slobo" envist i karriären i Titos Jugoslavien. Hans skolkamrater trodde att han skulle sluta som stins eller lägre byråkrat. Han gifte sig med skolkamraten Mira Markovic, själv en ambitiös och dogmatisk kommunist. På universitetet allierade han sig med Ivan Stambolic som tillhörde en av Jugoslaviens elitfamiljer och hjälpte honom att bli partichef, först i Belgrad och senare i hela Serbien. Milosevic blev mest känd för byråkratiskt partinit. Han jagade den nyvaknade serbiska nationalismen med blåslampa, men skiftade sida när han upptäckte att sårade nationalkänslor kunde göras till ett potent vapen i hans egen karriär.

Sidbytet finns dokumenterat på film. I Kosovo, inför vredgade serbiska demonstranter som jagades av albanska poliser, skrek han ut orden "ingen har rätt att slå dessa människor". Det var på våren 1987 och ett par månader senare hade han manövrerat ut sin gynnare Stambolic och själv tagit makten som Serbiens president.

Det Serbien som Milosevic och hans stödtrupper av politiker, statliga företagsdirektörer och poliser har skapat är en sorts klassisk fasciststat, där oppositionen inte är totalförbjuden men får arbeta i skymundan, kringskuren och alltid hotad av straff eller i värsta fall fysiskt försvinnande.

Hur denna moderna Macbeth-historia ska sluta vet vi inte. Kanske får vi verkligen se Slobodan Milosevic i krigsförbrytartribunalen i Haag, kanske slutar han som grannlandet Rumäniens självhärskare Nicolae Ceausescu inför en exekutionspluton. Kanske begår han självmord, som båda sina föräldrar. Bara ett vet vi: hans plats är säkrad bland historiens grymmaste diktatorer.

text: Christian Palme

illustration: Sanna Nicklasson