Sveriges Elevers Centralorganisation

SECO, Sveriges Elevers Centralorganisation, var en organisation för elever i gymnasier och grundskolans högskola, som verkade från 1952 till 1982.

Innehåll

Historia
Jacob Palmes minnen från SECO 1958-61.
Hans Iwan Bratt berättar om vilka som var aktiva i SECO.
Rubus Idaeus berättar om indoktrineringskampanjen.
Program för SECO 1958.

Historia

Program för
SVERIGES ELEVERS
CENTRALORGANISATION

Antaget den 9 november 1958

Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO) är en samarbetsorganisation för eleverna i högre skolorna och enhetsskolornas högstadium. Den verkar för skolungdomens intressen genom att

1. främja elevsjälvstyrelsen och skolans demokratisering.
2. verka för en undervisning som ger eleverna en god samhällsorientering, respekt för demokratin och de mänskliga rättigheterna samt förmåga att fatta självständiga beslut.
3. främja skolungdomens intressen och försvara dess rättigheter såväl inom skolans och skollivets område som ute i samhället.
4. intressera eleverna själva för samhällets och deras egna problem.

I SKOLANS DEMOKRATISERING ELEVSJÄLVSTYRELSEN

Det är ur demokratins och medborgarfostrans synpunkt väsentligt att eleverna beredes ett ökat inflytande över de bestämmelser som reglerar skolans inre liv. Värdet av medbestämmanderätt och den möjlighet till samfälld opinionsyttring som ett elevråd ger måste understrykas. Eleverna bör, genom arbete i ett elevråd få övning i parlamentariska arbetsformer, lära sig samarbeta och ta ansvar.

SECO skall därför

• hos myndigheter och allmänhet verka för en mer positiv inställning till elevrådsaverksamheten och stimulera till ett ökat stöd åt elevråden även i praktiken.
• arbeta för inrättande av elevråd i de skolor som ännu saknar sådana, och hjälpa även de existerande elevråden med uppslag, information i skolfrågor, råd och stöd i övrigt.
• stimulera till bildandet av lokala samarbetsorganisationer för elevråd vilka skall skapa kontakt mellan elevrådsfunktionärer från olika skolor, vara ett forum för debatt, företa aktioner som rör eleverna i flera skolor i samma område och representera dessa i SECO.
• försöka öka elevernas inflytande över skollivets gestaltning genom att främja inrättandet av skolnämnder – samarbetsnämnder i skolorna med representation för elever, målsmän, lärare och övrig skolpersonal – med bl. a. följande uppgifter:

II UNDERVISNINGEN

SECO anser

• att enhetaskolan, med de modifikationer som motiveras av försöksverksamhetens resultat, bör genomföras snabbt.
• att en högre examensfri utbildning (av samma slag som den högre flickskolan) bör bibehållas vid enhetsskolans genomförande och anpassas även för pojkar.
• att gymnasiet bör inrättas så att eleverna får större möjlighet att själva avgöra vad de skall läsa.
• att alla skolor bör ombildas till samskolor.

För dessa skolformer skall SECO

• verka för en undervisning som främst inriktas på att lära eleverna självständigt tänkande, ämnenas metodik och grundläggande sammanhang i stället för inpluggande av onödigt många detaljer.
• motarbeta lappskrivningar på större avsnitt än dagens läxa, då de främst belönar kunskapsinpluggande för stunden.
• verka för en undervisning som ger eleverna förmåga att resonera logiskt, genomskåda propaganda och ta ställning till problem på förnuftsmässig grundval, som ger eleverna de kunskaper som är nödvändiga för en självständig åsiktsbildning i politiska och livsåskådningsfrågor. SECO kräver i konsekvens med detta

• verka för utökat utrymme i undervisningen för övning i muntlig framställning, förhandlings- och sammanträdesteknik, och för att elevråds- och föreningsverksamhet av skolan skall erkännas som en väsentlig del av dess fostran.
• motarbeta all åsiktsdiskriminering inom undervisningen från lärarnas och skolans sida och all subjektiv undervisning under sken av objektivitet.
• motarbeta all diskriminering av trosriktningar, raser och andra folkgrupper samt all nationalistisk tendens i undervisningen.
• främja upplysningen om FN-förklaringen om de mänskliga rättigheterna och dess innebörd.

III. ELEVERNAS INTRESSEN OCH RÄTTIGHETER

SECO skall

• kräva att eleverna ges samma rättigheter som andra medborgare i samma ålder.
• motsätta sig ordningsregler som berör elevernas privatliv samt verka för att eleverna ges inflytande över övriga reglers utformning och tillämpning.
• värna fullständig samlings- och yttrandefrihet för eleverna.
• stödja skolföreningarna, verka för förbättrade villkor för dem samt försöka förmå myndigheterna att stimulera deras verksamhet och ge dem finansiellt stöd.
• brännmärka alla försök till censur av skoltidningar eller andra försök från rektorers och lärares sida att påverka innehållet i elevernas publikationer.
• verka för morgonsamlingar eller andra samlingsstunder med omväxlande – etiskt och estetiskt – innehåll där ingen trosriktning tillåtes dominera, utan alla åskådningar får komma till tals.
• motsätta sig att någon tvingas deltaga i religiösa kulthandlingar.
• stimulera till ökad elevverksamhet vid arrangerandet av samlingens program.
• verka för att gymnasiestudier möjliggöres för alla därtill lämpliga elever genom utbyggnader och skolsociala åtgärder.
• verka för förbättrade förhållanden för de elever som inte kan studera hemma; t. ex. inrättandet av studiehem.
• verka för införande av skolmåltider för alla elever.
• verka för inrättande av flera skolkuratorstjänster.
• bevaka elevernas intressen vid genomförandet av arbetstidsförkortningar inom andra delar av samhället.
• motsätta sig att eleverna blir alltför tungt och ojämnt belastade med skolarbete.
• söka stärka förståelsen mellan lärare, målsmän och elever.
• verka för en förbättrad och intensifierad studierådgivning och yrkesvägledning, samt – som en förutsättning för denna – upprättandet av ett prognosinstitut för beräkningar av behovet av arbetskraft inom olika områden.

IV. SECO skall intressera eleverna för samhällets och i synnerhet skolans problem bl. a. genom ordnande av konferenser och utgivande av publikationer för skolungdom.

Innehållsförteckning

Jacob Palmes minnen från SECO

När jag blev aktiv i SECO 1958 hade en liberal grupp, ledd av bl.a. Ernst Klein och Gabriel Romanus, en stark ställning i SECOs ledning. Det fanns dock även andra åsiktsgrupper representerade, t.ex. Karl Göran Mäler. SECO drev, inspirerad av liberalerna, frihetsfrågor som att elever inte skulle tvingas att delta i religiösa kulthandlingar (morgonsamlingar, skolavslutningar i kyrkan, m.m., se programmet från 1958), att skolorna inte skulle få utfärda regler för elevernas privatliv, o.s.v. Det blev viktiga frågor även under min tid, själv bidrog jag bl.a. med krav på att alla skulle lära sig skriva maskin i skolan (med alla fingrarna), något som gjorde Facit så förtjust att de gav bort en skrivmaskin till SECO-ordföranden efter mig, Lennart Rydberg.
   Den första elevriksdagen, 1959, gav elevråden direkt inflytande över SECO. Tidigare hade elevråden utsett representarer i en distriktsorganisation, och denna hade utsett representanter i SECOs centralstyrelse, som då var högsta beslutande organ.
   Regeringen gillade vår aktivitet, gav oss 5000 kronor i bidrag till den första elevriksdagen och lät Tage Erlander vara med på en utfrågning.
   TV sände direkt från elevriksdagen, vi hade noga planerat TVs 30 minuter, så att många talare fick komma till tals, med fem minuter per talare, om elevriksdagens hetaste debattfråga, morgonbönerna.
   Jag var med som ordförande på två följande elevriksdagar. Vad jag speciellt minns var en elevriksdag på Foresta i Lidingö, där det gick rykten om att de politiska partierna hade försökt bilda grupper vid riksdagen och att utomstående politruker skulle vara med och styra i kulisserna.
   SECO var mycket noga med att inga som avslutat sin gymnasieutbildning fick vara aktiv i SECO, dock fick jag som f.d. ordförande vara med som ordförande vid två elevriksdagar. Skandal blev det i tidningarna, när det kom fram att jag (som i egenskap av överårig inte hade behörighet) skrivit några motioner till elevriksdagen, som lämnades in undertecknade av yngre skolkamrater som fortfarande var kvar i skolan. En av motionerna påpekade att hela idén med relativa betyg inte kan fungera i en skola, till vilka bara ett urval av de med högst betyg blev antagna. Detta självklara förhållande upptäckte inte politikerna förrän 30 år senare. Ingen skandal blev det däremot i tidningarna när ett antal SECO-iter skrev en motion om skoldemokrati till Sveriges riksdag, som lämnades in av ett antal riksdagsledamöter som vi värvade i riksdagens korridorer.
   När jag nu tänker efter, så upplever jag en räddhåghet hos SECO att ta upp viktiga jämlikhetsfrågor och ekonomiska frågor, antagligen av rädsla för att organisationen skulle splittras partipolitiskt.

Innehållsförteckning